Fröken Ms

Jag älskar livet !
Varje sekund men mitt liv blev inte som jag trodde...
Jag trodde inte att jag skulle få kämpa som jag har gjort.
Ibland är det som allting går emot mig...
Jag tänker när jag var liten,riktigt liten 6-7 år ville jag bli arkeolog . Jag slukade alla böcker om stenar, vulkaner osv
Vad hände där ?
Sedan ville jag bli barnmorska,tänk att få hjälpa fram ett "nytt"liv.
Mina betyg räckte inte och jag vacklade fram och tillbaka ...
Mina föräldrar fick en livskris och jag fick anorexia...
På den tiden fick man inte hjälp som idag för ingen visste vad det va...
Träffade min man och vi skulle försöka bli gravida men det gick inte ...
Fick operera mig för "blockeringar" och sedan kom dem en efter en ... 3 små under;)
Sedan har det hänt saker med jämna mellanrum stora som små.
Bortgångar,andras sjukdomar och sorg .
Men jag har lyckats på något sett rest mig upp och hittat något så att jag kan fortsätta älska livet .
Mina barn, make ,familj och vänner har gjort det lättare för mig.
Sedan jag fick ms känner jag att livet är verkligen skört och vi alla har bara ett liv och varje ny dag är en del av det livet.
Att få en kronisk sjukdom var droppen!
Jag är mitt i livet och känner att jag vill "skörda det jag har sått ."
Få vara med när mina barn växer upp, se deras lycka, student, bröllop, kanske barn och familj.

Men hur ser min framtid ut?
Hur oviss är den?
Ibland känns det som jag "blöder" jag tappar all kraft och ork.
Fokuserar mig på fel saker.
Livet är upp och ned men för vissa är livet en "torktumlare"
Men även om jag är "tung"idag så svävar jag på mina moln imorgon.
Jag lovar. För jag ÄLSKAR att leva.
Puss på ER❤️