Ur tiden ...

Ännu en stor människa har lämnat oss.

Brasse Brännström. 
Fredagskväll slutade med : Neeeeeej, inte Brasse!
Många är uppvuxna med honom och "Fem myror är fler än fyra elefanter " även mina barn har sett dessa avsnitt. 
Underbar människa, han hade nog mycket inom sig en sida som vi inte fick se.
"Bäst före" var hans sista film. 
Som jag även har sett.
Har vi alla ett Bäst före datum ? 
Tyvärr när vi blir äldre är det nog så.....
Jag märker ibland i sjukvården att det inte är så "viktigt" med äldre.
Äldre behöver också kärlek och omtanke , dem har i allra högsta grad ett behov av kramar och omtanke. 
Det är tufft att bli gammal , helst om man blir sjuk.
Min svärfar satt hos min svärmor på sjukhuset. Det kliver in en personal och pratar efter en stund sa hon :
-Du måste le också och vara glad '
Svärfar vart upprörd och sa :
-Ja det är ju lätt att säga när man själv inte är sjuk.

Att bli äldre är som att gå in i ett annat stadie i livet som när man hamnar i "puberteten "
Det är nytt, många känslor hörs och känns MEN nu blomstrar man inte på samma sätt och har inte hela livet framför sig. Xtra tungt blir det när hälsan inte är med en.
Man tar så mycket för givet, det är så lätt att skjuta på saker och ting.
Även ett bäst datum kan man skjuta fram några dagar men inte för längre .
Allt har sin tid, även vi människor.

Ta vara på tiden och Era stunder.
Brasse, det var fel fel fel att DU gick ur tiden. Sov gott och räkna stjärnorna och släng gärna ner nån då och då.



Stolt

Nu blir jag stolt och glad.

Två kandidater från Sophia hemmet tog kontakt med mig efter dem har varit inne på min blogg och läst den.
Dem tyckte om den ❤ och ville att jag skulle vara med i en studie/projekt som dem arbetade med.
Deras studie gick ut på varför man bloggade om sin sjukdom ? Hur kan det hjälpa den drabbade ? 

Jag nappade såklart och har nu fått svarat på 5 frågor, väldigt grundliga svar och intressanta frågor som fick mig att tänka efter varför jag började min historia med en blogg.
Ville hjälpa andra att få uppåt puffar att leva med en sjukdom mitt i livet....
Jag fann ingen när jag letade. 
Sedan var det ett sätt att bearbeta min egen sorg och oro. Det är utlämnade men lärorikt.
För vissa är min blogg en massa ord men för mig är det MITT liv. 
Ett nytt liv som jag ska leva och förhålla mig till. 
Bloggen är inget svammel, jag finns och sjukdomen finns.
Ur bloggen kommer mitt innersta och jag är glad att ni vill läsa det❤

Sedan kom vårat projekt in också och det var ett sätt att visa att vi fanns med våra "Hyllemor "
Jag ångrar inte en sekund att jag började, och jag blir så glad för responsen jag får av ER och när det händer sånna här saker.
Kan jag hjälpa en har jag kanske hjälpt en familj . 
Vi får se vad resultatet blir och jag vill jättegärna ta del av svaret.

Ha en härlig fredag, nu ska jag iväg och rösta 👍


Unna någon annan ...

Att unna någon annan framgång eller lycka är att vara ödmjuk och för mig något fantastiskt fint hos en människa. Något stort.

Att se nån annan gå före och förstå att det var inte rätt tidpunkt för en person nu men den personens tid kommer. Under den tiden kan man jobba på att bli bättre eller visa att man minsann kan också. 
Det är svårt att få höra att nån är bättre men man måste också kunna ibland använda den kraften till något positivt och inte negativt. 
Jag menar, det är en chans att jobba med sig själv. 
Jag med ms jobbar hela tiden med mig själv, ärligt talat varje dag. Det är jobbigt men också utvecklande. Det kommer alltid vara någon före mig hela tiden, i jobbet, lönemässigt, idrottandet, ja i det mesta MEN jag tävlar mot mig själv och inte andra. 
Jag glädjs hellre än hatar. Hata tar kraft och ger inget. 
Det lämnar bara bitterhet.
För det kräver jag självklart respekt för mig som människa, jag är inte en dörrmatta. 
Så istället för att tjura att nån fick jobbet ,bättre avtal eller ny bil.
Säg grattis och lycka till.
Bjud på det, nästa gång är det DIN tur.

Krama om ER själva idag ❤






Visa fler inlägg