Ett rop på hjälp


Man behöver inte skrika, man behöver inte tala. För jag ser, jag hör även fast det inte finns eller kommer ut några ord. 
Gastande efter luften, men lungorna fylls med bara mer smärta. 
Ett leende på läpparna men kroppen är urbalans, smärtan får en att vika och hamna i trans. Man vill framåt men kroppen står still, snälla rör dig bara lite till.. 
Upp med handen och vinka kanske kan någon se dig utan att tårarna behöver rinna. 
Räcker ut handen i hopp om att någon ska ta den, men istället är det mörkret och luften som greppar taget...