Inte min ...

Dag idag ...

Känner mig irriterad och har värk i skuldran som strålar uppåt nacken.
Lilla E masserade mig med liniment imorse och kände en tillfällig förbättring men Näe en molande värk finns kvar.
Jag har semester den vecka och det är väl bra MEN det är inte skönt det här och jag svär och tviar lite till familjens "förtvivlan ".
Känner hur jag ångrar mig när jag biter till när jag hör mig själv.
 Säger tillslut: Nä låt mig bara vara idag, jag "återkommer" imorgon. 

Tänker att det är en ny dag i morgon och då är det kanske bättre ...;)
Jag har bara en vecka nu och sedan jobbar jag två och då har vi tre veckor.
Vi blir hemma nu och gör lite utflykter och gör lite "nytta" .
Ta bort dem där tråkiga sakerna som man gärna skjuter upp...

Ha en fin kväll ❤️


Dop

Äldsta dottern och jag började söndagen med ett pass på Friskis och Svettis :)
Riktigt jobbigt pass faktiskt och det var fullt och då innebar det riktigt dålig luft i lokalen men det var roligt. 

Idag döptes min mans kusin M och hans sambo S sin lilla son Z och vi fick äran att delta under denna ceremoni, så fint och lilla Z var så lugn och fin. 
Han har blivit en liten favorit i våran familj, alla vill snosa och hålla :)
Det är riktigt värdefullt att få vara med om en ny generation. 
Efteråt vart det smörgåstårta och kaffe och en härlig Mandeltårta som var dessutom hemgjord. 
Vi upptäckte på fikat att lilla Z tyckte om när man "sjöng" Imse Vimse spindel då skrattade han gott. 
Om det var för att vi sjöng illa eller om han tyckte om sången det förtäljer inte historian .
Det var en jättefin dag och vi tackar så mycket för att vi fick vara med.

Vad vore världen utan dig, lilla Z❤️


Att bli sedd


Som sjuk eller "frisk"?

Är ibland en svår övergång. Vad jag menar då är att ibland tror jag att vissa "gömmer" sig bakom sin sjukdom för att det är "lättare" än att ta tag i sjukdomen, lära sig om den, göra sitt yttersta för att hjälpa sig själv och inte stjälpa sig själv.

 När jag fick min diagnos trodde jag ärligt talat att mitt liv var slut ...
Jag kunde inte gå, det brann i min kropp och jag klarade mig inte utan hjälp. I mina ögon var jag "död".
Timmarna gick , Dagarna gick, månaderna försvann och tillslut fann jag ett hopp om att livet fungerade ändå trots min sjukdom. Jag träffade underbara människor som jag pratade med och att dem hade varit lika tvekan på livet som jag MEN nu hade hittat ett sätt att leva på. Med hjälp eller inte. 
Vi alla hade gjort egna mål och egna drömmar hur våra liv skulle se ut och vi visste också att vi har ibland tvugna att tänka om ifall frökenms kom på besök. 
Så kommer det att vara för oss som lever med MS men det är inte alltid det behöver bli "utryckning" varje gång. 

Jag vill att mina medmänniskor,vänner ser mig Frisk men också ha den respekten att jag inte alltid orkar hänga med, ler inte alltid och inte har den ekonomin att resa jorden runt. 
Det betyder inte att jag INTE vill utan att jag prioriterar annat just då. 
Jag är tvungen att spara energi och pengar men jag är också mycket rik på annat ...

Kram ❤️

Visa fler inlägg