Mors dag

Grattis till alla mammor där ute.

Fantastiska mammor och kvinnor som är så värda att hyllas och hurras för idag. 
Ung som gammal ;)

Det behövs inte mycket, ett telefonsamtal, blomsterbud om man bor långt bort, ett kort, en kram . 
(Skicka "bara"INTE ett sms och köp INTE heller en mini ros i kruka från Ica ..... ) 
Bara att man visar att man uppskattar MAMMA idag. 
Om jag ska beskriva min mamma så är det med tre ord:
Varm, hård, ärlig
Haha ibland för ärlig ;)
Hon finns alltid där och jag älskar henne just för den hon är. ❤️
Nu ska jag träna och sedan kommer mamma på lunch med pappa också förstås. 

Tänker på alla mammor som finns i himlen, dem finns alltid med oss.
Varje dag, varje stund .
Jag, min mamma, äldsta dottern o min storasyster gjorde den här tatueringen för några månader sedan. 
Där du är kommer jag alltid vara"
Spelar ingen roll om vi inte är tillsammans eller har gått vidare till en annan plats så finns vi där .
Älskar texten. 
Krama om ER mamma hårt. Tänd ett ljus om hon inte är med dig. 

Kram till ER alla . Ni är fantastiska ❤️❤️

Rädd

Är vi rädd att stanna upp och tänka?
Att bara vara ?

Det känns ibland som vi människor inte tycker om sitt "eget " sällskap att vi hela tiden måste ha sällskap för att kunna göra saker. 
Varför är det så ? 

Tror att många flyttar fram sin känslor och tankar, för det är jobbigt att ta hand om. Att bara fokusera på sig själv och inte andra är nyttigt. 
Man växer som person om inte annat så lär vi känna oss själva. Det är DET jag tror att människan är rädd för.

Efter min diagnos så hade jag folk omkring mig hela tiden, dygnet runt.
Ingen vågade släppa och sedan hade jag ett behov att få hjälp med det mesta. När jag sedan ville prova själv så fick jag frågan :
- vågar du vara själv ?
- fixar du det här ?
Kan säga att jag var livrädd !!
Mina egna tankar, mina tårar, min ångest. Men jag lärde mig att hantera det. Första gången själv efter ett halvår gick jag o mötte min yngsta dotter i skolan med kryckor var stort. 
Det tog tid men det funkade . Åh vad jag växte som person.

Idag så gör jag saker mycket själv för mitt liv skulle inte fungera annars.
Jag kan inte vänta på att andra ska rätta sig efter mig, vi jobbar olika o har ibland andra intressen. Att gå på en föreläsning själv gör mig inget, jag ville höra den.
Fick inte med mig nån, skulle jag ha struntat i den då ?
Nä, inte en chans. 
Vi utvecklas olika men vi finns ändå där för varandra. 
Jag har lärt mig mycket om mig själv och allt gillar jag inte men dem sidorna jobbar jag med. 
Annars tycker jag faktiskt om att vara själv MEN jag är ju inte själv , jag är ju med MIG. :)

Kram 


Det finns ingen gräns


Ovan är titeln till en inspirerande föreläsning som jag gick på igår kväll.

En fantastisk" stor"man som heter Anders Olsson pratade oavbrutet i 2 timmar om att "Det finns ingen gräns "
Anders är rullstolsburen efter en olycka och olyckliga omständigheter i vården. 
Trots smärta, sorg, ett stort morfin beroende som han själv bröt kan han se framåt och han tävlingssimmar, fått ofantliga medaljer och han fortsätter med sitt tävlande och letar efter nya utmaningar och att kunna förverkliga dessa.

En sak som jag kände igen mig i var att om nån sa ; att det där går inte så triggade det igång honom att bevisa att det funkar visst !!
Jag är likadan, jag kan visst!!
Neurologen sa att jag kan nog få ett liv i rullstolen och att jag skulle acceptera det...
- Nä, det skulle jag inte! 
Jag skulle minsann visa honom det.
Har aldrig träffat honom sedan dess..

Anders Olsson sa att :Alla kan kanske inte bli världens bästa men alla har möjlighet att tänja på sina gränser. 
Gränser är olika för oss alla men att hela tiden försöka och "putta" fram gränsen gör att vi människor växer och orkar hitta drivkraften .

Det var härligt att höra honom och han har varit med på tv för några år sedan i ett program där man fångade upp människor efter olycka eller sorg.

Kram ❤️
Visa fler inlägg