Knyter sig

Det knyter sig i magen av värme,sorg,glädje att så många samlas på kyrkogårdar.

*Sorg att ha mist nån man älskar,
*Värme att man inte är ensam.
*Glädje att man bryr sig.

Man möter människor som håller om varandra stora som små, människor som stannar upp mitt i livet och tänker på vad man har. 
Jag och mina tjejer gick nu på kvällen till Skogskyrkogården och jag tänkte:
Så många gravar som lyste upp så många människor som känner sån kärlek till sina anhöriga som inte är med dem längre...
Det är vackert ❤️

Det är svårt att förlika sig att man ska dö,så fort vi föds så följer denna "biljett" med. En enkel resa, en biljett, inge återvändo.
Känns ofattbart men pratar vi inte om döden är det svårt att känna sig levande. 
Kyrkogårdar, gravar är vackra med sin historia, en mörk eller ljus historia.
Med gråten i bröstet och ögonen mina blir tårfyllda vänder jag mig om:
-Saknar ER alla. Känn min kärlek till er och ni är inte glömda ❤️