Fröken Ms

Tänker på när jag kör in på parkeringen att alla byggnader omkring mig är så grå.
Ingen färg bara sterilt.
Människor kommer och går, vissa ser bekymrade ut och vissa kommer utifrån parkeringen med en lättnad.
Klivet in i den stora entrén , trötta människor sitter och väntar på sin tur.
Nummer 27 har jag och det är 8 före.
Tar hissen till våning 8 och sjukhuslukten kommer emot mig....
Kliver in i den stora salen alldeles tomt även där är det sterilt men det lyser två stjärnor i fönstret. Tittar på dem små flaskorna som hänger i ställningen, ser mitt namn och jag hinner tänka :
"Det lilla är det stora " det lilla bromsar upp min sjukdom och jag kan leva!!
Den första som lyser upp i denna miljön är sjuksyster hennes leende spricker upp och hon sätter nålen och jag känner det kalla som flyter in i min kropp.
Ett gift av dess like men det struntar jag i just då. Jag tänker och hyllar min kropp som välkomnar och accepterar min broms. .....
Kliver ut ur den "kalla"miljön men är varm inombords. Tänk att jag får åka hem igen ❤️