Där stod hon

Min syster. Vi har inte pratat på fem år. Min motsats när det gäller ms.

Hon kom in till jobbet i torsdags, tyckte att jag kände igen ansiktet men idag var det äldre och såg ett sårbart uttryck i hennes ögon.
Hon kom fram och kramade om mig.
-Det var länge sedan.
-Ja det var det. Fem år sedan.
Båda tittar på varandra, lite granskande, Systrarna med ms...
Hon pratade om sitt liv men frågade inte om mitt. Så likt henne, tyckte på något sätt synd om henne. Vad ville hon ?
Vi pratade i tjugo minuter , men hon frågade fortfarande inte om hur det var med mig och min familj.
Fick en oros känsla ....
Har det hänt något allvarligt ? Vad ville hon med besöket ?
Eller vad det bara ett steg till att hon ville "försonas"? Hon fortsatte att prata om sitt, om att hennes ms hade blivit sämre, om att vara arbetslös. Stod bara där och nickade och försökte flinka in lite tips men det gick inte hem.
-Jag måste gå nu, ska med bussen.
Kul att ses.
Sedan såg jag en ryggtavla som sakta gick mot utgången.
Själv stod jag kvar med en känsla av tomhet......❤️