Rädd ..

Uppmaningen från nyheterna är att Vi inte ska vara RÄDDA!


Nog fan är jag rädd! 
Rädd för utvecklingen som händer även om det var på något sätt väntat. 
Varför skulle vi vara skonade? 
När man ser bilder, hör paniken från människor och deras upplevelser som var på plats, då finns det inga ord och jag känner mig maktlös.

Min äldsta var inne i stan på högskolan och när jag ringde hoppades jag att han inte hade lämnat skolan för då skulle han ha varit i närheten av händelsen. 
Han var kvar. 
Just då kändes det "tryggt" min syster åkte sedan och hämtade honom o en klasskamrat det tog dem tre timmar att komma hem men dem kom hem.
Min man gick från söder och hemåt, hämtade honom utanför stan. Han hade sällskap från andra som var i samma situation och många gick hemåt i tystnad.

Det finns dem som inte kom hem igår ....
En sorg och smärta utav dess like , den går aldrig att beskriva. 

Jag känner ilska och rädsla och jag kommer att vända mig om när jag står i folkmängden. Jag kommer att Titta mig omkring och det kommer att ta ett tag att känna mig "trygg" .Den trygghet jag kände som barn kommer inte mina barn få uppleva, det är mycket hårdare klimat.
Att Känna en oro när mina barn är på stan oavsett att människor säger att man måste gå vidare med våra liv. Vi ska leva som vanligt och det är rätt men med en viss försiktighet. 

Stockholm blöder just nu och vi alla försöker stoppa blödningen med omtanke och kärlek❤️ men det krävs "hårdare" tag. 





#1 - - Liselotte:

Det är så fruktansvärt och så overkligt för den trygghet som vi växte upp med som du skriver finns inte längre.

Svar: Det är verkligen skrämmande och sorgligt 💔
Kram till dig ❤️
Fröken Ms