Fröken Ms

Efter det som har hänt tänker jag på hur man väljer att gå vidare ? 

Jag pratade med en vän om det och hon sa:

- sånt här händer i vissa länder varje dag, det var ju ändå "tur" att det vart så få skadade.

Tittade på henne med stora ögon och sa: 

- säg det till dem som förlorade sin dotter, sin mamma eller pappa. Någon som förlorade det käraste dem har. 

Kände att jag höjde min röst. 

- Det var väl ändå okänsligt att säga så.

Kände att jag blev arg, vad då ska man räkna antal människor ? Inte självaste dådet ? Hatet som gjorde att människor dödades eller skadades ? Både fysiskt och psykiskt.

Igår samlades vi på arbetet i fikarummet , vi har kollegor som arbetade i stan som fick se terrordådet och chefen ville samla oss för att höra hur vi mådde. Vi skulle även ha en tyst minut i hela centrum för att hedra våra som föll för det hemska dådet. En fin minut som vi gjorde tillsammans. 

Sedan skulle vi åter gå tillbaka till siffror och sådant vi brukar prata om.

Chefen blev så rörd och la ner papperna : 

- Det här känns så oviktigt nu med resultat, ni vet vad som ska göras. Ta hand om er under dagen och vi ses kl. 12.

I söndags åkte familjen till stan, så overkligt att vara där. Tittade mig omkring och ett tag kunde jag nästan höra paniken och skriken. 

Vände mig om och såg väggen med blommor och marken var fylld med ljus, kramdjur och hälsningar. 

Marken var fylld även med smärta, blod och tårar......

Skakade på huvudet, gick framåt nerför trappan och la mina blommor brevid alla andras blommor. Sänkte blicken och kände klumpen i magen .

En tår trillade ner och jag kände en otrolig sorg över dessa människor som fick offra sitt liv för ett vansinnes dåd. 

På någons lapp står det : kärleken övervinner allt !! 

Vackert budskap MEN det krävs mer än det för att vi ska kunna gå vidare med våra liv. 

Den här dagen kommer vi alla komma ihåg, vårat Sverige är kantstött just nu och vi kommer att gå vidare MEN aldrig glömma. 

Kärlek till er❤️