Ett mörker sköljer över mig när jag igår bestämde mig för att ringa sjukhuset i Mora ..

(null)

Jag hade fått ett samtal av min syssling i Dalarna att E hade åkt in på sjukhuset. Min pappas kusin, han miste ju både sina bröder i våras och vi var på en mycket vackert begravning fylld med värme, sorg och kärlek. Det var en tung dag och framför allt för E som fick begrava sina två bröder som var yngre än han själv. 

Nu låg han själv på sjukhuset och vi visste inte att det var så allvarligt som vi vet idag.
Ringde 12.50 och systern ville att jag skulle återkomma om en kvart. Ringde efter den långa kvarten och jag förklarade vem jag var och att vi hade tänkt att åka upp på annandagen. 
- då måste jag lämnade ett tråkigt besked....
E somnade in precis.... 
-nej nej nej , skrek jag. Inte E. Tårarna sköljde över mig och jag kunde knappt få fram något . Varför varför ? 
-en kraftig blodförgiftning. Kroppen slogs ut totalt. Jag tog mig samman och " tackade" systern. 
Nu skulle jag även berätta för min pappa som hade mist sin kusin som han stod så nära, på självaste julafton.  Spelar egentligen ingen roll vad det är för dag när man kommer med ett besked, ett besked är ett besked. Det blev en tung jul och jag känner en sån sorg och saknad över denna fina "gubbe". En naturmänniska som värnade om släkten och han var så glad att jag hade kontakt med min syssling som är 20 år yngre än jag och var hans brors enda dotter men vi känner någon sorts gemenskap med varandra och helst nu. 
 Vi hade skickar ett par strumpor med dalahästar i julklapp och den klappen ville han öppna på självaste julafton men nu blev det aldrig så.... Det stod även en hälsning att vi ville att han skulle hålla sig frisk så att vi skulle ses snart. 
Nu blir det på hans begravning. ..
Kanske sitter dem tre bröderna på ett moln och ser ner på oss. 
"Ni är med oss hela tiden och speciellt DU E, du lämnade oss med en stor sorg och saknad. " Dalarna blir aldrig sig likt utan er. 

Kram till himlen ❤️