Fröken Ms

Min läkare sa när jag fick diagnosen :

-Du måste nå botten för att komma upp.

Jag bara stirrade på läkarn och undrande vad f-n menade han ?

-Det finns inga genvägar till att "acceptera " sin sjukdom utan man måste börja från skiten. Sa han och log.

Nu har det gått sex år och jag förstår vad han menar. Jag har kravlat där nere och klivit upp och halkat tillbaka MEN är "glad" att jag vågade känna vågade gråta vågade skrika vågade skratta för att sedan våga leva.

Jag lever ett "annorlunda" liv enligt många men det är MITT liv som jag lever. 

Ibland känns det ensamt men innehållsrikt.

Det finns saker som jag inte kan välja bort att ha i mitt liv , min sjukdom tex men har valt att använda det till min styrka istället. 

Jag har valt istället bort vissa saker som att slösa tid på sånt jag inte tycker om att göra.

Varför ska jag ? Roligare att göra saker som ger en glädje. 

Ha det fint vänner ❤️