Ska jag ..

"Våga " åka på en yogaresa själv ?


Jag fick ju ett bidrag från en fond i julas och jag har tittat efter ett koncept som passar mig, jag har nu i mina tankar en yogaresa på fem dagar i Spanien med en fantastisk inspirerande yogaledare. 
Upplägget är på min nivå och det finns 15 platser, man får dock boka flyget själv.
Kan ni tänka er att jag ska flyga själv ? 
Jag som tycker det är obehagligt med flygstart. 
Hitta på Arlanda ? 
Haha ni förstår.
Sedan sova med människor man inte känner...Det fanns dubbelrum eller trebäddsrum.
Hittar jag något mer som gör mig "nervös "? 
Mmmm men jag vet också att det skulle stärka mig som person, träffa nya människor och reflektera mitt eget "jag".
Skrapa ihop resterna av mig själv. 
Egentligen är jag nog mest orolig för : att hitta rätt plan och sova med andra. 
Att prata, äta god mat och träna är jag ju van vid :)
Känns som mina tankar är en elefant i rummet ..

Jag har iallafall skickat info till fonden och väntar på ett godkännande från dem och då hinner jag tänka på saken eller rättare sagt "sova" på saken. 
Stor kram ❤️

Fortsättning

ja då har jag haft "Mollypluppen " i två dagar och jag mäter mitt socker precis som lilla E, även natt. Måste säga att jag har ofta lågt socker ...mest på natten och E kurva ligger bättre än mitt. Otroligt intressant tycker jag. 


Jag gick på Ikea igår med syrran, sonen E och min mamma och jag hade på mig en 
top och lyfte armarna ett par gånger för att nå ett par gardiner och kände att ett par ögon titta xtra länge på mig (trodde jag ) men sedan kom jag på att det var ju pluppen som hennes blick hade fastnat på. 
Hon sa inget utan hennes blick gick åt ett annat håll när hon märkte att jag tittade tillbaka lite frågande på henne.
Hmmm undrar hur många gånger min dotter har fått blickar ?
Antagligen många men ingen har frågat vad det är för något ? Vem skulle våga ?

Hon och en kompis var och åt på ett ställe när hon skulle ta insulin vid bordet och då stannade en ung kille till cirka 25 års ålder och gjorde tummen upp och pekade på sin sensor , så himla gulligt gjort och E log och gjorde tummen tillbaka. 

Jag har förståelse att leva med en sjukdom som inte alltid syns men man blir påmind om och hon påminns ju hela tiden om sin diabetes. Jag beundrar hennes tålamod och styrka i hennes resa, samtidigt förbannar jag skiten...
Att hon bad mig att bära pluppen var för mig självklart och jag känner mig ärad att få det förtroendet att göra det, hon visste att jag inte skulle "vifta" bort utan göra det på allvar. För en diabetiker handlar det inte bara om att överleva utan också "acceptera " sin sjukdom eller att åtminstone lära sig att leva med den precis som vi med ms. 

Ni alla där ute är riktiga kämpar och ni gör ett fantastiskt arbete med era kroppar och knoppar. ❤️
Den första är min dotter på natten och sedan jag. Jag får nog dricka mjölk innan läggdags ..

Att leva

I andras skor är inte lätt!

Vi tror att det är mycket lättare ibland MEN oftast är det inte bättre.

Vår yngsta dotter E som insjuknade i julas i diabetes 1,kämpar varje dag och timme med sin sjukdom och jag beundrar henne. 
Vi båda lever nu tyvärr med en autoimmun sjukdom och det gör ont i hela mamma hjärtat att hon fick en livssjukdom.
Vi har pratat mycket om våra sjukdomar och hon har sedan sju års åldern levt med en mamma med ms och nu är hon 14 år. 
Det är inte lätt och det är alltid svårt att förklara känslan att bära sjukdomen. 

Lilla E hade en sensor som har gått ut och den ville hon sätta på mig och att jag skulle leva som en diabetiker förutom att ta insulin då förstås men hon har stuckit mig både med sticka i fingret för att mäta sockret och sedan insulin sprutan i magen.
Nu är jag inte spruträdd men kände att det var viktigt för henne och då är det viktigt för mig. 
Molly sanden var den första att bära den "synligt" och jag kallar den för Mollypluppen :)

Hon tyckte det var läskigt att sätta sensorn på mig, för det låter och är ett tryck. Jag känner samma när jag sätter den var 14 dag på henne, det gör ont i mig men hon tycker det är ok med en liten brännande känsla som kvarstår en stund. 
Den fick jag nu känna och hon fick känna min känsla. 
Så nu har jag antagit utmaningen och är faktiskt nyfiken på hur mitt socker är om dagarna. 

Kram till er alla därute som kämpar !!

Visa fler inlägg