Fröken Ms

Människor runt omkring mig ser mig som frisk och likaså dottern, det är egentligen ingen som stannar upp och frågar verkligen på allvar hur det är och stannar upp för att lyssna på svaret ..         

Det är jobbigt med svaret kanske ? 

Fast jag kanske skulle säga :Det år jättebra ! För det kan det verkligen vara . Mitt liv kan vara jättebra men otroligt tufft. 

Jag tycker helt ärligt att livet är tufft och har varit tufft. Jag är diagnoserad med anorexia i min ungdom, jag hade svårt att bli gravid, min syster fick ms , jag fick ms , min vän drabbades av cancer, många av min omgivning har gått bort på kort tid och slutligen drabbades min dotter av diabetes 1. Ibland har jag lust att sätta mig i en hörna och bara gråta men vad hjälper det ? 

Det är bara att köra på tills nästa sak händer för det kommer det att göra både bra och dåliga saker. För vissa händer det mindre bra saker. 

När min dotter fick diabetes 1 var det droppen det var som att kliva ner i ett stort svart hål, ett mörker som jag kan känna av ibland trots att vi lever med hela tiden. Ibland känns det som att jag inte vågar  sätta mig ner och tänka för då kommer tårarna. 

Då gör jag något  i stället. Yogar, tränar bara inte sitta still.  ..