Stjärnhimlen

Igår var jag på Mr undersökning, den årliga kontrollen. Det är ju en sorts hatkärlek till detta. Man vet att man måste och är tacksam för att det finns men det är jobbigt också att genomföra detta. 

Båda mina tjejer hängde med mig igår, skönt med lite sällskap iallafall på vägen dit. Anmälde mig i kassan och vi tog hissen ner så långt man kan komma. 
Kala väggar och tomma parkerade sängar möts vi längst vägen. Möttes av en äldre sköterska som var sådär omtänksam och gullig. Följde henne och klädde om till den stora vita skjortan och vi pratade lite medans hon satte nålen i venen och sedan fylldes venen med kontrast. Kände en varm känsla och lite stickande i kroppen. På med öronproppar och hörlurarna, valde musik P4 lite prat och blandmusik.  Lade mig sedan på britsen och fick den stora masken för ansiktet som också har en spegel så att jag kan titta framåt. 
-andas djupt, blunda gärna så skjutsar jag in dig nu.
Tänkte att det var snart över samtidigt fick jag tårar i ögonen och förbannande min ms......
F-n vad jag avskyr Frökenms nu, den förbannande oinbjudna gästen. Fick kontakt med sköterskan och nu var det bara att ligga stilla. 
Bild efter bild kände ändå att det var ok efter ett tag trots att min rumpa började domna. Sedan när det var klart och jag blev "fri" så tackade jag för mig och sade att hon var fantastisk människa och syster. Hon fick mig att vara trygg i den kala och sterila världen 

Tack ❣️
(null)


↑