Fröken Ms

En kamp jag möter varje dag, öga mot öga och en dag kommer hon vinna denna kamp. 

Hon kommer närmre och närmre varje dag. En dag  kommer jag att förlora och hon kommer att segra. Hur vet vi inte, När vet vi inte MEN jag kommer att förlora striden. 

Jag har ofta tänkt att det kommer inte hända mig. Motat Frökenms i dörren för att jag ska orka med att leva med henne men idag blev det lite svart på vitt och det gjorde ont. Neurologen var rak och ärlig . Samtidigt är det lika bra. Att dra bort plåstret långsamt gör ju bara ondare. Lika bra att dra bort det snabbt. 

Fick min "cocktail " idag och sedan var det olika tester med det kognitiva, lämnade blod, hoppade upp och ner, testade reflexer, synen, styrka. Det var  hela "paketet". Sedan kom det allvarliga pratet. 

Samtalet gick ut på att informera mig att jag får stå kvar på Tysabri nu för att jag är negativ annars skulle det bli mabthera som behandling Men att jag längre fram kommer att bli bromslös eftersom med ålderns rätt och utveckling med ms som sjukdom att ALLA kommer in i ett progressiv förlopp där det blir sakta men Säkert en försämring av min ms. Jag trodde inte att ALLA hamnade där och progressiv ms finns det ingen broms för. 

Jag kände att jag kämpar i motvind och trevar i mörkret. 

Neurologen sa också att man oftast får tillbaka sina"gamla " besvär och i mitt fall är det ju min vänstra sida,  svårt att gå (satt ju i rullstol) när man går i det progressiva men att det finns hopp eftersom jag har blivit så mycket bättre sedan jag fick min diagnos.  Frågade även om stamcellsbyte men det kommer jag aldrig att få pga ålder och att jag svarade så bra på Tysabrin från början. Man är för gammal, tack för den. 

Mycket att smälta idag. Gick från den kalla salen och stängde dörren. Nickade till sköterskan och tackade för idag. Åkte ner till fiket, köpte mig en bulle och kaffe. Tårarna kom och jag kände mig så ensam i denna stund men jag var inte ensam, det var massor av människor runt omkring mig i detta stora sjukhus och jag visste att jag inte var ensam att känna mig ensam. Vi var säkert många idag som gick ifrån detta sjukhus lite låga i sinnet ....

Så ni som är friska vill jag påminna om att ta hand om era kroppar och liv. Slösa inte bort det. Ni vet inte vad som väntar runt hörnet. 

Ingen vet vad morgon dagen bjuder på men jag har fått en försmak på att livet är inget man ska ta förgivet. 

Kram till er ❤️