Låg i sinnet
Ungarna är i skolan och lilla tjejen gick med en kompis hem idag.
Sätter på kaffet och öppnar fönstret.
Känns kvavt hemma....
Samma känsla i min kropp. Tungt att tänka och tungt att andas.
Sätter mig i köket och tittar ut och ser att solen lyser och lite vår i luften....
Men känner inte den Sanna glädjen.
Småleende för mig själv och tar mitt kaffe.
Ibland känner jag att jag kämpar för ett liv jag inte hinner kanske leva .....
Kämpar för att må bra, hålla mig frisk och är såååå fokuserad att jag inte tänker att jag har ett liv här och nu.
Vad händer sen ? Vad händer om jag inte funkar på min medicin längre?
Står jag vid ett vägskäl ?
Vem hjälper mig ?
Ingen kan hjälpa mig, bara jag själv.
Jag själv kan försöka att "genomlida" det som händer. Både privat och arbete.
Jag kanske är naiv och tror att jag är "bättre " än vad jag är och kommer bli.
Tänk om det är så ?
Då kämpar jag mot tiden........
Tiden vinner alltid.
Puss och kram ❤