God morgon

Solen skiner inte idag, igår var det en underbar dag. Lite varmare och solen kom fram.


Ligger och drar mig lite i sängen och orkar inte riktigt gå upp. Har inga direkta planer för idag utan tänkte träna för att komma igång igen efter förkylningen. Kanske bara göra lite tråkiga "måsten". 
Det är så lätt att falla tillbaka i det negativa och mörkret. Måste hålla huvudet ovan ytan  och se framåt, gå igenom det jobbiga och reflektera men inte fastna i det. 
Hur gör andra ? 
Jag tycker att andra bara ler eller stressar.  Dem kanske har fått en spruta av något "happy". Har missat denna i sådana fall ...

Jag har en inre oro över mycket som jag tampas med. Det blir väl så med ålder och erfarenhet samtidigt ler jag åt mycket men känner mig också ensam fast med många omkring mig. 
Hur var det nu ? Inte fastna i det mörka ...
En tanke går igenom min kropp, kramar om min kudde och bestämmer mig för att gå upp och äta en frukost. Lite gott kaffe och doften Av ett ljus kan få mig att le. 

Kram 

Ursäkta

Men tiden försvinner och min tid räcker inte till...


Försöker hinna med och nya projekt fylls på, roliga och tyvärr lite nya besked med sorg som tas emot. 
Det kallas tydligen för livet. 
Livet är hårt och hårdare för andra. 
Biter mig hårt i läppen och tänker : 
- hur ska jag fixa detta ? Men jag knyter handen och tänker : finns inga alternativ.

En händelse som jag är stolt över och pirrig för kommer hända i höst men tyvärr vågar jag inte avslöja detta pga att jag inte vet om det är ok men jag lovar att berätta sedan. 
Att jag vågar är för mig ett stort steg till något "nytt". 
Mitt liv är som vädret utanför : fylld med överraskningar, storm,den ena dagen är inte andra lik och några solglittrande stunder. 
Fantastiskt !!!!

Hjälte

Vem är din hjälte ?

Vems hjärta bankar det xtra för ?

Jag har idag fått en känslomässig upplevelse att jag kommer att sakna mina föräldrar väldigt mycket när dem är fysiskt borta... 
En upplevelse som inte är så skön men som man vet kommer vare sig man vill eller inte.
Min mamma är snart 84 ung, har alltid varit pigg trots små krämpor men under det här året har det varit många läkarbesök inte jätteallvarliga men dock läkare har varit inblandande. Idag satt vi på återbesök hos husläkare och slutade med akuten ( misstänkt propp ) i benet ....
När mamma låg där i sängen såg hon så liten ut. 
- va inte orolig , säger hon till mig
-klart att jag är mamma .
-det ordnar sig alltid Malin . Jag ska inte vara kvar här inte. 
Nej det hoppas jag, tänkte jag för mig själv

Tre äldre läkare kommer in och mamma utbrister:
- Nämen åh vilka snygga läkare och TRE stycken !! 
Läkarna skrattade lite generat och svarade: 
- det är roligt att du uppskattade oss.
Åh herregud så typiskt mamma men smålog för mig själv . Kanske mamma är inte så sjuk ....?
Undersökning och remiss till röntgen, mamma är hemma igen .
 Pappa och min storasyster överraskade mamma men en kaffebrygga i guld, så himla fin. Tänkte dem då att hon var guld värd ? Ingen sa något men för mig är hon guld värd likaså min pappa. 
Ingen är perfekt men dem finns där, man kan alltid komma hem och vi pratar så gott som varje dag. 

När jag pratade med mamma lite senare så mådde hon bättre och sa att det var bra och vi skulle höras imorgon. 
När vi la på så brast det , fy f-n vad jag blev rädd idag. Allt blev så verkligt vad vi har gått igenom dem senaste åren. 
Vill konservera dem på burk dem måste hålla ett tag till. 

Idag vill jag därför hylla mina "päron "
Ni är i mina hjärtan hela tiden både på gott och ont. Jag är orolig men jag kommer alltid att vara vid eran sidan. 
Ni är mina hjältar❤️❤️

Visa fler inlägg