Vilken start !
Min syster ringde mig natten till nyårsafton ;
-Malin ....
Mamma har åkt in med ambulansen.
-va?
Yrvaken samlade jag ihop mina tankar och mina msben. Klädde på mig och grät samtidigt. Mamma hade kraftiga buksmärtor och jag åkte in till sjukhuset för att veta vad som hade hänt.
Kunde inte vänta hemma. Tre timmar utanför akuten fick jag veta att mamma är inlagd med kraftiga smärtor i magen och dåliga värden...
Natten blev morgon och mamma Skulle akut op på fredagen för gallsten sedan natten till lördag får jag samtal att mamma ligger på Iva för hjärtsvikt.
Vad händer ?
Åkte till sjukhuset ihopp om att kunna prata med systrarna och få något besked. En vecka senare fick mamma byta avdelning till geatriken där hon inte alls trivdes pga patienterna var förvirrade och dementa. Hon fick vara med om många tråkigheter
och kände sig inte tryggg så en vecka efter det ville mamma åka hem...
Läkaren ville inte det för att mamma var inte riktigt utredd men kunde vänta på svar angående ett "frågetecken" (om sin hälsa )hemma med omsorg från oss eftersom mamma är så svag och ostabil.
Vad säger man ?
Klart att vi tog hem henne eftersom dem inte heller kunde erbjuda en annan avdelning.
När jag mötte mamma som då satt i rullstol så kramades vi så hårt att vi inte kunde släppa taget , jag ville inte släppa taget heller. Fina mamma. ❤️
Så nu hjälps vi åt och väntar på ett glatt eller ett betydligare negativt besked på mammas hälsa.
En dag i taget......
Sjukvården är belastad tro inget annat , jag ser hur dem kämpar och håller modet uppe men jag hoppas nu att vi ser snart ett ljus i detta mörker. Covid -19 har tagit en sån stor plats på vården att man blandar avdelningar och patienterna
kommer i kläm.
Blir så besviken på mänskligheten som tar sig rättigheter att bete sig tvärtemot vad man ska göra i dessa tider.
Tillsammans klarar vi det , ha respekt för vad som sägs och tänk inte ; jag ska bara.....
