Välkommen

Välkommen 2017!!!!


Bjud nu på ett friskt , bekymmersfritt och ett lugnt år.,,.
2016 har varit ett hårt år för många och jag orkar inte titta bakåt utan fokuserar mig på nya friska tag. 
Man är inte mer än en människa och jag vet att jag är inte skonad från sorg och tråkigheter MEN jag måste hämta kraft och ork innan något nytt kommer och knackar på dörren. 

Idag är det min och R bröllopsdag, hela 19 år sedan vi stod i kyrkan på Skansen.
Vi har upplevt mycket tillsammans, både sorg och glädje. Framför allt är jag stolt över våra tre fina barn❤️❤️❤️
Vad vore världen utan dem? 
Tack också till er som har haft tålamod och ork över mina inlägg, med både smärta, sorg och glädje. Vad vore min blogg utan er?

Gott nytt år 🌟🌟🌟

Tår

En tår i mitt öga när jag fick höra att "min" mssköterska ska sluta på det sjukhus jag tillhör....


Hon har betytt så mycket för mig under dem här åren med ms. I sex år har jag haft min oinbjudna gäst och Hon betalar fortfarande ingen hyra utan fortsätter att snylta på min hälsa.
Syster M kom till mig några timmar efter det jag har fått besked om min diagnos.
Oktober 2010. 
Satt i ett rum i rullstolen och bara stirrade rakt fram, in kom hon med ett lugn och tröst att jag bara började gråta.
-hur ska jag klara detta ?
-det känns inte så nu men du kommer att göra det. Det finns inga genvägar , bryt ihop och sedan samlar vi bitarna tillsammans. Du är inte ensam , jag är här.

Så började vi och sedan dess har jag fått ett otroligt stöd många kramar hjälp med info,hjälp att "jaga" neurologer med intyg och framför allt en axel att gråta i när det har känns tungt med svarta tankar. 
Sjuksköterskorna gör ett otroligt jobb med oss patienter, så tråkigt att hon nu slutar och går vidare med nya äventyr i sitt arbetsliv. Men självklart önskar jag hemmen lycka till, jag gav henne en blomma och ett kort där jag uttryckligen gav henne varma ord och beröm.

Lycka till M , grattis till dem som får ha dig omkring sig.

Allt går ..

Men hur länge ? Vardagen börjar komma i sin rullning men våran och E:s vardag är annorlunda nu och så kommer det att vara.

Annorlunda men inte sämre ..

Vi ska göra allt för att det här ska fungera och hoppas att framtiden ger E och alla andra som kämpar med diabetes ännu bättre hjälpmedel. Idag är jag med E och hennes bästa vän A på äventyr . Ett äventyr som sjukhuset bjöd på. 
Liten klump i magen hur kroppen ska reagera men vi måste leva i nuet och inte bromsa för då har ju sjukdomen tagit över. 
Lättare att experimentera med sin egen kropp än sitt barns. 
Någonting jag har lärt mig med att leva med en kronisk sjukdom som enligt mig är "luddig" man vet inte när, var eller hur den kommer att bete sig samma som diabetes. 
Är att så mycket som möjligt leva som "vanligt" det är tufft men det är mycket lättare och för varje steg framåt blir man starkare som person. 
Bli vän med sin sjukdom ? Nja vet inte om vi är vänner men den finns där vi går brevid varandra och jag försöker hindra den om den går före mig . 
Jag ska få E:s sjukdom att gå brevid henne och inte ta över henne .

Kämpa på ❤️

Visa fler inlägg