Tår
En tår i mitt öga när jag fick höra att "min" mssköterska ska sluta på det sjukhus jag tillhör....
Hon har betytt så mycket för mig under dem här åren med ms. I sex år har jag haft min oinbjudna gäst och Hon betalar fortfarande ingen hyra utan fortsätter att snylta på min hälsa.
Syster M kom till mig några timmar efter det jag har fått besked om min diagnos.
Oktober 2010.
Satt i ett rum i rullstolen och bara stirrade rakt fram, in kom hon med ett lugn och tröst att jag bara började gråta.
-hur ska jag klara detta ?
-det känns inte så nu men du kommer att göra det. Det finns inga genvägar , bryt ihop och sedan samlar vi bitarna tillsammans. Du är inte ensam , jag är här.
Så började vi och sedan dess har jag fått ett otroligt stöd många kramar hjälp med info,hjälp att "jaga" neurologer med intyg och framför allt en axel att gråta i när det har känns tungt med svarta tankar.
Sjuksköterskorna gör ett otroligt jobb med oss patienter, så tråkigt att hon nu slutar och går vidare med nya äventyr i sitt arbetsliv. Men självklart önskar jag hemmen lycka till, jag gav henne en blomma och ett kort där jag uttryckligen gav henne varma ord och beröm.
Lycka till M , grattis till dem som får ha dig omkring sig.
Nej, är det Marita som ska sluta? Vet du när? Vill gärna också säga tack... 😔