Liv
genom att träna och "sköta" mig.
Sedan kan jag inte göra mer. Min ms kommer att bestämma själv hur den vill leva och utveckla sig,jag kan bara mota den genom dörren när jag tar min broms och hoppas att min soldater i kroppen är beredda på vad det innebär att vara soldat i en sjuk kvinnas
kropp. Jag har den insikten idag att oavsett vad jag gör så kan jag inte påverka min framtid mer än vad jag gör genom att träna, äta rätt, tänka positivt , inte stressa, göra saker jag tycker är roliga. Ja jag kan räkna upp ofantligt många saker
och ändå vet man inte vad framtiden bjuder på.
Så kommer mitt liv att vara.Jag är ofantligt tacksam att jag fick negativt på mitt JC svar men jag ser min omgivning med ms blir positiva och jag kan inte låta min tanke gå fram :
-när är det min tur ? Aldrig ? Eller imorgon ?
Jag håller mig vid liv också genom att tänka att min MS inte ska ta över. Att jag ska hålla mig vid liv genom att fortsätta göra det jag kan göra och sedan får vi se vad som händer. Jag har gjort många roliga saker som jag är stolt över
: mitt projekt med barnen, skriver blogg, föreläst om min ms, blivit intervjuad av en ms tidning där jag öppet berättade om min tunga resa,neuropromenaden. Har säkert glömt något men det räcker för att hålls mig vid liv ...❤️
