Måndag
I fredags så kände jag att en liten bit av min tand längst bak "försvann" om man säger så. Kände lite olust eftersom tandläkarna tar endast emot akutpatienter och hur många finns det per dag ?
Tänkte lite längre och jag är ju faktiskt nu en akutpatienten i mina ögon iallafall.
Lämnade ett meddelande och imorse 7.15 ringde dem och välkomnande mig kl kl 8.15, det var ju toppen trots att det var ett besök hos tandläkarn. Dem frågade i tfn om jag var frisk, varit utomlands, är en riskgrupp. Det är ju bra att dem frågar i dessa
tider, lever upp till att vara ansvarsfulla.
Kom in och möttes av en ny tandläkare, väldigt trevlig och hon fixade tanden och sa att det var tur att jag kom dit.
Väldigt tom och steriliserande miljö, dem arbetade efter alla regler som finns med munskydd, kläder, handtvätt och efter mitt besök tog sköterskan och verkligen torkade av allt !!! Perfekt.
Sedan ringer chefen och bekräftar det vi alla va rädda för och det är att vi alla blir permitterade !!
Innebär även mig som arbetar 25 %.
Allas schemor rivs upp och vi arbetar efter deras behov. Jag förstår och respekterar situationen , vi är inte ensamma men det innebär mindre pengar i plånboken ( ännu mindre) i plånboken och en ovisshet om framtiden. Tufft och ledsamt.
Så nu har jag gråtit en skvätt , torkat mina tårar och tänker bara att det kommer att ordna sig. Jag kan inget göra och vi är många som sitter i samma båt. Sjunker den så sjunker vi alla ....
Ingen större tröst men det kommer att vända, det här är ett avskyvärt virus som verkligen förstör allt, vet inte om det kommer komma något gott ur det här . ...
Cyberkram
Denna pelargon står på min önskelista ❤️
